| Jordbruk | ||||
| Innehållsförteckning
Jordbruk |
Jordbruket är Ecuadors största näringsgren och står för en fjärdedel av exporten. Ca. 25 % av landets areal räknas som jordbruksmark. Av denna mängd är en tredjedel uppodlad och resten är ängs- och betesmarker. Jorden brukas främst som storgods (haciendas), och detta sker huvudsakligen i kustområdet men också i höglandet. Jorden brukas även i väldigt små enheter (för det mesta mindre en 1 ha) i bergstrakterna av indianska småbrukare. I det västra låglandsområdet, La Costa, och upp mot Andernas sluttningar, odlar man bananer, kaffe och kakao, främst för export. Ecuador är världens största exportör av bananer. Förut var det kakao som var den viktigaste exportgrödan men efter andra världskriget tog bananerna över. På en del odlingar har man börjat att odla olje- palmer samtidigt som man tar upp bananodlingar i andra områden. Andra grödor som odlas i kust- området är ris och sockerrör, som mest odlas för den inhemska marknaden. I Ecuadors bergsområden, La Sierra, är jordbruket mest till för sitt eget hushåll och för den lokala marknaden. Här odlas främst potatis, vete, majs och andra sädesslag men också olika grönsaker och bönor. Jorden här är mycket erosionskänslig p.g.a. dess vulkaniska ursprung. På de stora alpina grässtäpperna, páramos, bedrivs extensiv betesdrift och nära de större orterna, t.ex. Quito, finns också mejerihantering. I landets östra och glesbefolkade djungelområde, El Oriente, har jordbruket endast lokal betydelse. Man skulle kunna tro att eftersom Ecuadors halva yta är täckt av skog, så skulle skogsbruket ha en viktig roll inom näringsgrenarna, men det har den inte. Tvärtom spelar skogsbruket en väldigt liten roll för landets ekonomi. Detta p.g.a. skogens art- rikedom och de svåra transportförhållandena. Men Ecuador är ändå världens största exportör av balsaträd. |
Kakaobönor som är redo att plockas.
En klase bananer. |
||
