| Industri | ||||
| Innehållsförteckning
Jordbruk |
I Ecuador kom industrialiseringen igång rätt så sent. Man hade från 1940-talet och fram till 60-talet en viss utlandsfinansierad industri. Detta årtionde satsade man på inhemsk industri, och senare under 1970-talet genomfördes ett statligt importsubstitionsprogram. Detta gjorde att den inhemska industriproduktionen skyddades genom höga importtullar och andra avgifter för importerade industriprodukter. Sedan Ecuador blev oljeexportör 1972 har en stor del av oljeinkomsterna använts för att bygga ut landets industri. Men 1970-talets framgångar avtog under 1980-talet. Fortfarande har oljeindustrin störst ekonomisk betydelse och en stor utbyggnad av såväl oljeraffinaderier som petrokemiska fabriker har satts igång. Indusrin svarar för 10 % av sysselsättningen i Ecuador. De viktigaste industrierna är textil- och livsmedelsindustrin som mest är till för den nationella marknaden. Livsmedelsindusrin omfattar bl.a. sockerraffinaderier, bryggerier, kvarnar och konservfabriker. Textilindustrin har alltid haft stor betydelse i Ecuador. Den bedrivs delvis i hantverksmässig form och har sin tyngdpunkt förlagd till Quito, Ambato och Otavalo. Andra industriprodukter är skor, hattar, kermaik och byggvaror. De flesta industierna ligger i Quito och Guayaquil. 1990 gjordes en satsning på sammansättnings- industri i frizoner, som gav förmånliga villkor för utländska företag som vill etablera sin verksamhet i landet. |
Oljepumpar någonstans i Ecuador. |
||
